I Onsdags så märkte vi att Macy inte verkade så pigg som de andra valparna. Efter kontrollvägning så såg vi att hon inte ökat i vikt lika mycket som sina syskon. Vi började då att stödmata henne varje timma, samt hålla henne varm och under uppsikt hela natten. Det blev en väldigt lång natt.
På morgonen när hon inte visade tecken på förbättring, ringde vi till veterinären, och fick en tid halv tolv.
När vi kom till veterinärstationen så kunde Vera snabbt konstatera att Macy hade blåsljud på hjärtat.

Vera förklarade för oss att på en så liten valp som Macy, så finns det inget att göra.
Med stor sorg så beslutade vi oss då för att låta Macy få sommna in.
Det blev ett av de jobbigaste beslut som vi någonsin behövt ta. Vi höll om och talade till Macy ända tills hon somnade in.
Naturen är grym ibland, men det som nu håller oss igång är att Macys syskon är pigga och alerta. Alla äter och busar runt på golvet och i valplådan, de är de som hjälper oss nu i vår sorgliga stund efter Macy.


Macy vila i frid och hoppas du får springa runt och leka fritt där du är.
Vi kommer aldrig att glömma dig.